augusti 2010


Foto: Lars Brundin. Bild från artikel i Sydsvenskan

 Idag var jag över huvud taget inte på arkivet utan höll istället till på Akademiska Föreningen där jag tog emot och registrerade internationella masterstudenter. Det var Arrival Day och ett par tusen studenter från hela världen anlände. Det är nu tredje året vi ger masterprogrammet MACA, Master of Applied Cultural Analysis, för vilket jag är koordinator och idag träffade jag några av de nya som börjar när programmet drar igång om knappt två veckor. Jag träffade en massa andra studenter också, både sådana som ska börja studera och sådana som varit här ett tag och som idag var internationella faddrar och tog emot de nya. Bland annat pratade jag en hel del med några studenter från Pakistan och Indien som läser vid LTH och alltså sysslar med helt andra saker är vi gör vid Institutionen för Kulturvetenskaper. Det var kul, liksom att träffa andra koordinatorer. Det finns en väldig massa internationella mastersprogram vid Lunds Universitet och många intressanta ämnen att studera.

Vad som däremot inte finns är bostäder åt alla. Det har varit problem de andra åren och är så även i år. Det är faktiskt inte klokt att vi inte kan erbjuda tak över huvudet åt alla! Jag undrar hur det gick till exempel för den stackars killen från Kazakstan som anlände ganska sent och inte hittade plats på vare sig vandrarhem eller hotell. Fick han fatt i sin bekants kompis vän i Malmö eller sover han på någon bänk? Om du som läser detta bor i eller i närheten av Lund och har ett rum att hyra ut, för kortare eller längre tid – kontakta Bopoolen! Här är en länk till en artikel i Sydsvenskan nyligen om en kvinna som i tjugo år hyrt ut rum till studenter. Gör som hon!

 Idag intervjuades min kollega Anna Burstedt, som forskar om mat, i Sydsvenskan under rubriken ”Hjärna i hängmattan”. Hon chattade också med läsarna och hela chatten finns här. Anna har bland annat jobbat med Folklivsarkivets receptböcker och gjorde frågelistan LUF 201 Mat- och restaurangvanor år 2001.

Foto Pontus Tideman, Sydsvenskan En annan kollega, Karin Salomonsson som också är instutionens prefekt, intervjuades om sin forskning tidigare i somras. Hennes forskning handlar om ”personlig paketering”  med hjälp av livsstilscoacher, bröllopskoordinatorer, personliga tränare och så vidare. Läs artikeln ”Etnologen om att köpa sig en identitet”. Karin var med och gjorde LUF 209 Livets högtider år 2002.

Markus Idvall. Bild från Lunchboxens hemsida. En tredje kollega, Markus Idvall, var den 8:e juni med i Lunchboxen i P4 Radio Malmöhus. Där pratade han om regionalitet och Öresundsbron, som hans doktorsavhandling Kartors kraft (2000) handlar om. Ljud och bild från programmet finns här. Nu forskar han framför allt om organtransplantationer. Markus har arbetat mycket med olika slags material i Folklivsarkivet och även jobbat där som arkivarie en tid.

Anonymt brevInför studentfirandet  i juni blev jag uppringd av journalist som skulle skriva om kostnader i samband med firandet. Artikeln kan man hitta till exempel här. Jag tycker inte jag säger något särskilt kontroversiellt och framför allt uppmanar jag abslout ingen att lägga mer pengar på firande än de har lust eller råd med. Men uppenbarligen är det någon som dels tycker det är ett fruktansvärt slöseri att lägga pengar på detta, dels tycker att jag behöver veta att han/hon tycker det och därför har skickat ett anoynymt brev till mig. Brevet består av en fullskriven fram- och baksida av ett A4-papper inklusive den urklippta artikeln.

Jag förstår faktiskt inte varför personen skickar detta till mig – vad är meningen att jag ska göra? Förbjuda folk att lägga pengar på studentfester? Uppmana dem att äta gröt och dricka vatten? (om detta skriver människan). Jag har verkligen ingen lust att säga vad folk ska och inte ska göra och någon traditionspolis är jag definitivt inte! Vill någon äta risgrynsgröt på midsommarafton eller sätta påskfjädrar i julgranen får de gärna göra det. Jag tycker heller inte om när man inte kan stå för sina åsikter och skickar anonyma brev. Och så mitt i alltihop en snutt om att flytkingar har det minsann bättre – arrrgggghhh, jag blir så trött! Förbittrade surputtar klarar jag mig utan.