Ytterligare två vandringar har det blivit. Den ena, då jag hade sällskap av min 12-årige son, gick på den gamla banvallen mellan Örtofta och Kävlinge. Solens strålade, vi fascinerades av jättebjörnlokorna som växte utmed en längre sträcka och verkligen var enormt stora och väldigt många, och åt medhavd matsäck. Han har bättre blick för detaljer än jag och det är kul: tack vare honom fick jag till exempel på nära håll studera en mosad vinbergssnäcka, smaka på fantastiskt goda hallon och se två trollsländor para sig.

På nästa vandring tog jag med min man. Vi tog bussen till Dalby och gick därifrån till Lund via Billebjer och Hardeberga. Ingen sol och inte jättevarmt men bra vandringsväder. Väldigt mycket öppna landskap och horisonter på denna tur. Bra, tyckte mannen som är skåning. Jo, visst är det fint men jag som har rötterna i Småland är ändå allra mest förtjust i skog, gärna med en hel del gran och tall. ”Naturen för mig” är ju temat för dokumentationen och ett sätt att få perspektiv på det är att diskutera upplevelser och intryck av olika slags natur med andra.