Imorse höll jag på att sätta kaffet i vrångstrupen när jag öppnade tidningen och fick se det bisarra utspelet från Svenskt Näringsliv. Det är svårare för en filosof att få jobb än för en ingenjör, slår de fast i en ny rapport, och därför bör studiestödet sänkas för studenter som väljer ”onyttiga” ämnen som humaniora och konst! De talar om ”slöstudier” och ”hobbykurser” och menar att dessa är onödiga och inte leder till något arbete efter examen så bort med dem! Om någon nödvändigtvis ändå vill läsa sådana kurser får de betala själva. Svenska studenter tar dessutom för lång tid på sig och kommer inte ut i arbetslivet fort nog.

Man blir ju mörkrädd! Ska Svenskt Näringsliv sitta och avgöra vilka utbildningar som är nyttiga? Hur kan de veta vad som efterfrågas på arbetsmarknaden om tre, fem, tio år? Ska universiteten vara utbildningsfabriker där vi så fort som möjligt utbildar en massa ingenjörer och läkare men inga humanister? Hela resonemanget ger mig mycket obehagliga associationer till en andra tider och miljöer där man sorterat in människor i kategorier av nyttiga och onyttiga: de som hamnar i den senare tar man helt enkelt bort för de tillför ju inget…

Vad vill Svenskt Näringsliv egentligen? Är det ett samhälle där alla tänker och tycker lika vi ska sträva efter, där det inte finns plats för olikheter och andra perspektiv? Där allt ska vara effektivt och mätbart hela tiden? Folklivsarkivets verksamhet passar knappast in i ett sådant samhälle liksom inte heller jag, som studerat ämnen som konstvetenskap och antropologi, doktorerat i etnologi och forskat om ämnen som ritualer, förnamn och datorspel. Allt jag gjort och gör är förmodligen onödigt enligt Svenskt Näringsliv. Dessutom undervisar jag en massa humanistiska studenter och bidrar ju därmed till att utbilda ännu fler ”onyttiga”.

Men det är många som har reagerat och under dagen har det diskuterats flitigt i sociala medier och på bloggar. På Facebook startade fackförbundet DIK (vars medlemmar arbetar inom dokumentations-, informations- och kultursektorn) gruppen ”Jag bidrar till samhällsnyttan, oavsett vad Svenskt Näringsliv säger”. Inläggen är många och när jag skriver detta har 5245 personer tryckt på ”gilla-knappen”.

I Svenska Dagbladet säger biträdande utbildningsminister Nyamko Sabuni att det visar på ”en märklig syn på utbildning”. I Sydsvenskan skriver Per Svensson ”Tack, tack, tack för ett lyckat skämt” eftersom förslaget ”pedagogiskt illustrerar vikten av att Sverige äntligen satsar rejält på humaniora, konst och bildning”. På SVTs hemsida säger Lars Grönstedt, tidigare vd för Handelsbanken att ”De flesta humanistiska ämnen ger kunskaper som är väl praktiskt tillämpbara i all form av ledarskap”. Där tycker också Svenska Akademiens ständige sekreterare Peter Englund att ”Man borde ha straffskatt på ett sånt förslag”. På Lunds universitets hemsida uttalar sig rektor Per Eriksson, dekan för HT-området Lynn Åkesson och ordförande för Lunds studentkårer Christoffer Ivarsson. De påpekar bland annat att den bild av humanister som Svenskt Näringsliv tycks ha inte stämmer med verkligheten och hänvisar till rapporten ”Humanister i arbetslivet” som kom 2008. Där framgår att över 80% av dem som har en humanistisk examen fått kvalificerat arbete inom ett år.

Humanister behövs. Humanister är nyttiga. Humanister får arbeten.

Svenskt Näringsliv har fel!