Förra veckan besökte jag för första gången Sagomuseet i Ljungby. På bilden syns en gloso som finns på museet. Det är ett ganska läbbigt folktroväsen: det springer mellan benen på folk och sprättar upp dem med de vassa taggarna det har på ryggen. I Folklivsarkivets samlingar finns en del berättelser om detta.

Resan var en del av det berättarprojekt som Folklivsarkivet och Skånes hembygdsförbund börjat arbeta med. Syftet är dels att hembygdsföreningaran ska få inspiration och hjälp att arrangera berättarkvällar, dels att vi på Folklivsarkivet ska få fler personer att engagera sig i vårt insamlingsarbete. Med på resan följde personal från Folklivsarkivet och Skånes hembygdsförbund, en representant från ett studieförbund och personer verksamma i olika föreningar.

 Det var en mycket inspirerande och lyckad resa med utmärkt guidning av berättaren Per Gustavsson, verksam vid Sagomuseet. Tyvärr blev min kollega Patrik Sandgren uppäten av en lindorm. Det var ganska chockartat så därför kunde jag inte hålla kameran stilla och bilden blev suddig. Sedan blev även jag uppäten och då kunde jag inte fotografera alls. Vi överlevde dock som tur var båda två och fick till och med diplom för denna bedrift.

Efter besöket på museet åkte vi ut i Sagobygden och stannade vid en av de sägenplatser som finns i trakten. Nära vägen fanns ett skåp som innehöll en berättelse om Skatten i Högarör, ett gravröse från bronsåldern. Röset låg en bit in i skogen uppe på en kulle. På museets hemsida kan man läsa om sägenplatserna och på en karta se var de finns. Man kan även ladda ner en sagoapp till Iphone. Innan vi for hemåt gjorde vi ytterligare ett stopp, på Galjbacken i Hamneda där vi ägnade oss åt sagoskatts-geocaching. Mycket kul!

Det var en lyckad resa, det tror jag såväl vi från Folklivsarkivet och Skånes hembygdsförbund som de som kom från föreningarna tyckte. Jag hoppas det blir många spännande berättarkvällar av detta!